Nedan berättar Dorit som äger Cummel  om honom

Hälsa: Cummel har inga sjukdomar eller allergier. Höfterna blev röntgade när han var 1 år gammal, han har grad B. I Belgien är bedömningen av hd mycket sträng om man jämför med Holland, England eller Tyskland. Hans tänder är kraftiga, bettet är komplett och med perfekt saxbett. Han är matglad, äter Eukanuba high energy och lite matrester. Vi har aldrig haft problem med hans öron och behöver aldrig rengöra dem. Han har frisk och naturligt blank päls och han blir endast tvättad när han behöver det.Anatomi:
Cummel är en stor (69) och kraftig hane: han är av den tyska och engelska typen när jag jämför med andra hundar. Hans rörelser är eleganta, han går aldrig i passgång. Hans tassar är väl slutna och rastypiska med långa mellantår. Domare som föredrar den Amerikanska typen tycker ibland att han är lite rak fram och att hans huvudet är för brett

Familjehund: Cummel är en jättesnäll, trevlig och tillgiven hund. Han är mycket fäst vid oss, följer oss gärna vart vi än går och tycker om att bli sysselsatt. Han är mycket arbetsvillig men kräver omväxling, han måste se ett mål i övningen. Han är mycket lättlärd och gillar att lära sig nya saker. När det gäller arbete är han mer 'våldsam' än återhållsam. Övningar med att vänta och stadga tar lite längre tid att lära, men han accepterar om man är konsekvent. Han är t.ex. jätteduktig  på platsliggning för att vi redan tidigt började med det under lydnadskursen och för att vi använder det mycket hemma. Cummel är inte dominant och respekterar oss som högre i rang. Vi har inga problem alls att ta ifrån honom saker eller flytta på honom när han ligger någonstans (ex på sängen när vi går och lägger oss) Men han är inte överdrivet undergiven heller, han lägger sig inte på rygg eller så.

Han bor inomhus och var rumsren jättetidigt, Han har aldrig förstört något och gör det inte när han är själv heller. Han får vara överallt inomhus förutom på soffan och det respekterar han. Vi går ut för att promenera, jogga eller cykla minst två gånger per dag. Han kräver mycket motion, men det är ingen fara om en tur blir något kortare någon gång. Men man får inte hoppa över en tur, dels för att han aldrig kissar eller bajsar i trädgården. På promenad är han lydig och man behöver inte kalla in honom hela tiden, han har koll på oss själv och springer inte långt. Inomhus är han behaglig och lugn. Han är vaktig på det sättet att han skäller när det kommer en bil eller någon människa (inte grannarna). När han står vid staketet skäller han om det kommer någon men morrar aldrig. Om han en gång  har fått hälsa slutar han och är alltid vänligt mot dem han möter och låter dem vara sen. När vi inte är hemma är han i hundgården och grannarna säger att dom aldrig har hört honom. Han har lätt för att vara själv. Även i bilen eller när man är på semester, (typ stuga eller hotell) går vi ut på kvällarna då är han själv inne utan problem. Vi tar med honom nästan överallt, han älskar att åka bil och är alltid lika glad över att hoppa in.

Andra hundar:
Cummel har inga problem alls med unga hundar och tikar. Med hanar söker han aldrig konfrontation själv, men svarar om en annan hane gör det. Mer utav osäkerhet än agressivitet. Han har blivit biten 3 gånger av en hane, han har lärt sig av dessa erfarenheter att inte lita på alla hundar. Han har själv aldrig bitit en annan hane, bråkat har han. Om han har möjligheten och inte känner sig  trängd så undviker han helst hela situationen.  Han reagerar snabbare när han är kopplad  eller när han känner sig trängd. Då tycker jag att det är bäst att ta avstånd. När vi är på promenad och han och de andra hundarna är lösa har vi aldrig haft problem. Hans bästa kompis är en hane som han har känt sen han var liten.

Jakt:
Jag köpte cummel ursprungligen bara som familjehund. Har börjat träna lydnad med honom tidigt. Han har diplom på lydnad men vi tävlar inte. Det var senare jag träffade folk som höll på med jaktträning. Det var synd att Cummel redan var vuxen när vi började med det, jag hade ingen aning att sådant fanns. Redan som valp märkte jag att han hade mycket jakt i sig. Han stod redan fast och länge när han var liten och har alltid haft mycket jaktintresse. Jag ångrar mig nu att jag försökte att undertrycka det för att jag inte trodde jag skulle ha möjlighet att jaga någon gång. Troligtvis har jag gjort många fel pga oerfarenhet. Jag är övertygad att jag inte har fått ut allt ur Cummel på grund av min oerfarenhet.

Cummel står jättebra för all sorts  vilt. På hans sätt att stå ser jag även om han tex står för fasan. Han känner dem bäst för att de är så vanliga här. Han har  svårare att stå för rapphöns för att han inte känner dem så väl. Han står också för hare, kanin och rörhöna. I uppflog stannar han kvar eller springer max några meter efter. Om han inte stannar är det oftast så att han väljer att söka av platsen där fågeln satt.Vår första jaktaktivitet var en fältkurs hos weimaranerklubben, fältarbete på fasan och rapphöns. På hare får man inga poäng, han får stå för dem men inte förfölja. Alla var imponerad på hur han stod. På 2 fältprov har vi fått ett hedersomnämnande och ett andra pris. Dessa prov är mycket svåra och de flesta får inget pris alls.

Cummel respekterar hårvilt. Jag kan kalla in honom på det men det krävs ständig träning. I början av säsongen behövs det ibland stryphalsband för att göra klart för honom igen, efter det kan jag gå på fältet där det springer massor med harar omkring oss och han bryr sig inte längre.
Sedan i fjol håller jag också på med prov för att få jaktdiplom / basis- en africhtingsbrevet) de innebär bara arbete efter skott. Man använder kallt vilt, oftast änder.

I fjol gjorde vi basisbrevet 2 gånger det här året blir målet africhtingsbrevet. Cummel älskar att söka och apportera, men hellre vilt än dummys förstås. Det enda problem vi har är att han ska sitta kvar tills kommando ges. Från början hade han lite problem med vattnet för att han aldrig hade gjort det. Nu simmar han jättebra och går i utan problem.Jag vill göra många prov i år, för att lära honom att jobba i olika terräng. Jag har också hittat en träningsgrupp till.
I Belgien är det bara spårhundar som får starta viltspårprov. Det är synd för jag tror verkligen att Cummel skulle gilla det. Han är jättebra på att jobba med näsan och lista ut ett spår. När det är dålig vind eller blåser jättemycket då brukar han hitta fasan på spår.

Utställning:
Vi brukar gå på utställning rätt så ofta, jag har gått en ringträningskurs.
Cummel är inte den perfekta utställnings hunden som står som ett staty men jag kräver det inte heller.
I ringen är han lugn och har lätt för att bli hanterad. Han skulle aldrig morra åt domaren eller något sådant. De flesta resultat finns på sidan, han blev tysk champion inom minimum tid (ett år). I år åker vi bara inom Belgien och till Holland, jag skulle vilja att han blir Int, Bel och Ned Champion.

Stamtavla