|
Detta
är vår Chenoa, som vi valde att spara från
Gosans sista kull men som inte längre finns med oss.
Vi
sparade henne för att hon bär på nya linjer
med långhårsanlag, var så bra exteriört,
sin fina stamtavla och sina underbara föräldrar
som verkar ha matchat varandra väldigt bra då hela
kullen är jättefin och duktiga.
Det
var väldigt roligt att få jobba med något
i vårt eget namn. Hon var otroligt lik sin mammas morbror
Tshaka i sitt sätt att vara, vår första weimaraner.
Det är precis som att ha fått tillbaka Tshaka,
fast honvar tik, allting skall ifrågasättas och
det där med att vara stilla är inte roligt. Det
är mycket roligare att rusa runt i skogen eller på
ett fält. Men när hon väl arbetade så
arbetade hon, då var det inte mycket som kunde störa
damen och precis så var Tshaka också. Det är
vardagen och den passiva biten som var svår. En del
hundar behöver mycket passivitetsträning och det
stämde bra på Chenoa. Eller som en domare sa åt
mig, en bra hund är oftast väldigt jobbig som valp
och unghund.
Chenoa
började sin provbana med att få godkänt i
anlagsklassen i viltspår i april 2004 då hon var
precis 6 månader gammal. Fortsatte med eftersöksgrenarna
på sommaren när hon var precis lovlig för
det, 9 månader och 2 dagar med 9 på vattnet och
10 på spåret i unghundsklass.
I
augusti ställdes hon ut officiellt för första
gången då hon var 10 månader på Svenska
Weimaranerklubbens jubileumsutställning i Tullgarn och
fick hon sitt första CK och blev 2 bästa tik i konkurrens
med många av landets bättre weimaranertikar.
Vidare
i viltspåren i september med tre raka ettor varav ett
med HP innan hon var året. Vilket betydde att vi fick
vänta på vårt viltspårschampionat tills
hon hade åldern inne och fick minst en tvåa i
unghundsklass (från 15 månader) på utställning.
Hon
gjorde hösten 2004 sin första start på fältprov
gick till ett för oss otroligt (eftersom detta var vår
första jaktmeriterade hund) 3 pris bara 12 månader
gammal vilket inte är så vanligt bland de Svenska
Weimaranerna. Spring i benen hade hon och den enda gången
vi var nere på Dylta och tränade på fågel
så stod hon för rapphöna och skötte sig
så bra att jag chansade och anmälde henne. Det
blev bra träning för både mig och henne då
det även var första gången som jag själv
var med på ett jaktprov och så gick det så
bra.
Hon
hade en liten bra egenhet, nämligen att hon stannade
självmant så fort fågel gick upp framför
eller i närheten av henne även på långt
avstånd från mig och den egenheten behöll
hon hela livet även på hår och klövvilt.
De andra i kullen gör likadant och även hennes far
så det är en klar + poäng hos dem när
det gäller fågelträning eftersom man inte
behöver lägga ner så mycket tid på att
försöka få stopp på dem. Det är
det många weimaraner som har svårt för annars
på jaktproven, att låta bli att gå efter
fågel.
Hon blev under hösten 2004 mentalbeskriven av Pelle Engbom
och Malin Lorentz i Hallstahammar , de är certifierade
av Barbro Börjesson. Och hon fick många bra omdömen
av dem.
Chenoa
avslutade år 2004 med att ta hem Weimaranernytts Cup
på årsmötet, det är ett vandringspris
som är instiftat av Sweik och går till den som
har fått flest poäng från flera grenar under
året. Bla jaktprov, utställning , lydnad, viltspår
och bruks
Chenoa
följde upp under 2005 med att klara eftersöksgrenarna
i ökl under 2005 med 8 på vattnet och 10 på
spåret. Och hon har även gått bra på
utställning och tagit 3 cert och flera BIM. Tyvärr
blev det ingen start på fältet under hösten
av olika skäl, dels för att jag blev sjuk men också
för att vi åkte på 3 veckors semester
År
2006 började på bästa tänkbara sätt,
nämligen med att Chenoa tog CK Cert Cacib och BIM på
Lilla Stockholm i april så nu var vår lilla stjärna
fullcertad. Vidare tog hon 1 pris i lydnad och blev 3 bästa
tik i Tullgarn på Sweiks specialutställning. Vi
gjorde även ett officiellt MH med bra resultat.
Hon
startade i juli eftersöksgrenarna och tog 10-10 där
och det hade hon med sig inför höstens jaktprov
som hon gjort på bästa sätt. Hon t0g i sin
första start i öppenklass ett 2 pris men sen började
hon löpa så då blev det 3 veckors uppehåll
för oss. Så vi bestämde oss för att para
henne nu istället för i vår, dels för
att hon är alldeles lagom i ålder nu med sina 3
år och även för att få hela nästkommande
år fritt för träning och prov.
Tyvärr
så miste Chenoa hela kullen som hon födde dagen
före julafton 2006, hon och valparna fick en herpesinfektion
och de dog en efter en inom några dagar och Chenoa var
förtvivlad. Men hon hämtade sig rätt så
snabbt efter medicin och såg bättre ut än
någonsin våren 2007. Jag hade höga förväntningar
på henne inför årets prov. Men då kom
den stora chocken, Chenoa blev sjuk knall och fall och på
6 veckor var det över. Från att ha varit hur frisk
och kry som helst så fick vi den 6 juli 07 ta det hemskaste
beslutet av alla och ta bort henne för att hon skulle
slippa lida mer.
In
memorian :
Den
6 juli var den värsta dagen i mitt liv, dagen då
jag miste den allra bästa arbetskompis och vän jag
någonsin haft. Hon hade allt, snygg, bra mentalt , och
så duktig arbetshund med en aldrig sinande energi. Hon
ställde upp på allt med lika glatt humör,
hon var endast min hund och ingen annans. Hon var jobbig att
leva med och märktes mycket här hemma därför
känns det ännu tommare än det varit annars.
Vi älskade varandra helt och fullt och vi var ett, och
vi hade en kontakt som man bara drömmer om att ha med
sin hund.
Hon
är oersättelig för oss och vi glömmer
henne aldrig !!! Det gör så fruktansvärt ont
så jag tror aldrig att jag kommer att bli glad igen
känns det som just nu
FARVÄL
älskade hund !!!! Hoppas du jagar varje dag nu tillsammans
med Aceras och Tshaka och att du äntligen fått
frid efter de sista veckornas kamp här i livet. Jag fattar
fortfarande inte vad som hände, ena dagen så frisk
och full av liv och lust och så pang en månad
senare var det över
Tack
för allt stöd vi fått från alla genom
alla snälla hälsningar !!! Det värmer
Chenoa
som vi minns henne !

|